Hej Ida-Lovisa, Har du alltid jobbat med textil?
- Vägen in i det textila gick genom lusten att berätta, det är också det som är det centrala i mitt arbete. Jag började i orden och i teckningen, vidare till måleri, animation, och skulptur. Men när stygnen tog sig in i mina bilder och objekt, och tog över mer och mer, insåg jag att stygnen kunde bära berättelserna helt själva. Det var en vila i det, lite som att komma hem.

Vad är det bästa med att brodera?
- Det är många saker som är det bästa med att brodera. Men för att nämna två:
1. Att tankarna hinner med. Rebecca Solnit skrev att vi tänker 5 kilometer i timmen därför tänker vi så bra när vi vandrar. Samma sak när en broderar, tankar i takt med stygnen. Ett efter ett, tanke efter tanke, saker sys ihop, får sammanhang och om en har tur djupare förståelse för saker och ting.
2. Det går att ta med sig. Tycker mycket om att packa ner arbetet i väskan, bredvid en termos kaffe och ge mig iväg. Jobba på resor lång väg bort, eller sitta i vårsol på en klippa ett stenkast från atején. Eller medan jag väntar i vardagen. Broderiet gör något med tiden, väntetid blir till broderitid, och samlas ihop och sparas i stygnen.

Hur ser det ut i din studio?
- Jag tror inte det går inte att besöka min ateljé utan att få med sig en tråd som fastnar i ett virrvarv på ett byxben eller en tröja. Trådar, överallt. Försöker sortera, lägga i lådor, strukturera efter färg. Men det blir ändå små öar av trådhärvor runt om. Vid sidan av det stora staplar med gamla lakan som jag har fått till skänks och som väntar på att användas eller sorteras in i lådor - ”Hela lakan” ”Småbitar”. Men så fort jag sätter foten i ateljén vill jag arbeta, inte sortera och plocka ordning. Så högar och härvor består. Och på hedersplats på arbetsbordet min gröna vackra Husqvarna Zig-Zag och runt om den böcker, litterära vänner, i staplar.

Ida-Lovisa Rudolfsson

Porträtt: Signe Eriksson

Foto: Idha Lindhag, från Lookbook Sommarkollektionen 2023